/
- Lina hål i öronen!
Efter viss väntan och en del tjatande har Lina nu tagit hål i öronen!
- Anton 13 år!Nu har Anton blivit tonåring!
Födelsedagen firades på Långfredag med hela tjocka släkten.
Presenter: Mobiltelefonabonnemang, godis, pengar, Kluredo detektivspel, extra speltid mm.
Han är nu lika lång och tung som sin mamma!
Men vem är egentligen längst – Anton eller Helena? Trots att Anton hade vattenkammat håret på mätdagen (för att hans lugg inte skulle spreta uppåt och ge honom extra längd) verkar det inte bättre än att han har vuxit om sin mamma… (Kortet taget 29 maj, en dryg månad efter Antons födelsedag.)
- Helenas 50-årsdag!
Födelsedagsfirandet delades upp på två kalas. Kl 15 kom släkten: Mamma o pappa, Stefan o Katrin, Nellie, Sam (kom i slutet av kalaset när han slutat skolan), svärmor Brigitta, “faster” Stina (en överraskning!) och Lars, Anton o Lina såklart. 12 pers med mig!
Vi bjöd på prinsesstårta, bullar, syltkakor, chokladhavrekakor, chokladkladdkaka från ICA maxi (Chocoloco” som mammma kallar dem) och Stina hade med sig en chokladtårta.
Efter kl 18 kom vännerna på besök: Maria o Christer, David o Jenny, Anja o Samuel o Lova plus familjen. 11 pers med mig!
Även nu brjöd vi på tårta, bullar o kakor men även mjölkfri bärpaj i ugn med glass (till allergiska Jenny).
En supertrevlig födelsedag. Det pratades och skrattades och jag blev rejält uppvaktad med blommor, presenter och choklad. Glad att få fira denna dag med min närmaste familj och vänner. Precis som jag ville ha det! Längst stannade Maria o Christer som småsurrade och åt snacks en stund i vardagsrummet.
Två dagar senare (26 mars) kom grannarna Veronica och Jessica förbi med en presentpåse fylld med en liten krukväxt, blomfröer, strut med chokladhjärtan, doftljus och burk med rabarberkola. De fick hjälpa oss att äta upp resterna av tårtan.
Och någon dag senare (28 mars)kom även Linas kompisars mammor Regina och Karolina och hälsade på med tulpaner och choklad. Vilken överraskning! De bjöds såklart på fika.
Det märktes ett visst tema på presenterna; choklad och blommor…!
Presentlista:
Mamma o pappa: Pengar och ros
Stefan o Katrin: Uteblomsarrangemang (penseer mm) och pengar
Svärmor Birgitta: Presentkort på fotvård och rosa rosor (som även var från Nils o Gabriela)
“Faster” Stina: Orkidé och chokladtårta (samma tårta som hon bakade till vårt bröllop)
Lars: Choklad (typ 25 kakor) och en blombukett
Maria o Christer: En korg full med stickade vantar. termosdrickflaska, te, Lindt chokladkulor, Lindt chokladkaka, Anthon Berg chokladask, blåbärsjuice, tvål, handgjort kulljus och ett egenhändigt målat kort.
David o Jenny: Chokladask och blommor
Anja o Samuel o Lova: Blommor
Grannarna Veronica och Jessica: presentpåse fylld med en liten krukväxt, blomfröer, strut med chokladhjärtan, doftljus och burk med rabarberkola.
Regina och Karolina: Tulpaner och choklad
- Anton växerAnton börjar närma sig tonåren – och det märks!
I mitten av oktober förra året (2021) var han lite förkyld med snuva, hosta och rosslig hals. Det hördes på rösten att han var förkyld. Han blev dock frisk efter några dagar – men den annorlunda rösten var kvar. Anton hade hamnat i målbrottet!
När det var dags att kolla upp skridskor och pjäxor till längdskidor och slalom visade det sig att pjäxorna var på tok för små. Skridskorna var dock sådana som går att göra större, tack och lov. Anton fick pröva mammas gamla pjäxor, både till slalom och längdskidor, och de verkar han kunna ha, åtminstone ett tag. Antons fötter (37,5) har nu växt om sin mammas fötter (storlek 37)…
Anton är 158 cm lång (hans mamma är 162,5). Så det är bara en tidsfråga tills han växt om henne även där… (Gulp!)
- Chili har fått en egen kattluckaInte så dumt med en egen kattlucka ändå. Chili har bara gått in och ut sisådär 23 gånger idag för att kolla att den verkligen funkar! Hon fick öva lite inomhus först innan vi monterade den på dörren. Med godis som lockbete fattade hon ganska snart hur den funkar. Och sedan trodde hon knappt det var sant att hon fick börja gå in och ut som hon (nästan) vill. Än så länge är luckan bara öppen dagtid när det är ljust ute. Vilket innebär ca 8-14… Men efter flera timmars utevistelse (med korta pauser inne för mat och dryck) är hon ganska nöjd och tar sig gärna en eftermiddagslur inne i värmen. Lycka!
- Chili fem månader
Det märks att Chili har blivit 5 månader. För numera kan hon hoppa upp på de flesta bänkar vi har i köket. (Vi som hade förhoppningar om att vi skulle kunna hindra henne från det, tji fick vi!)
Hon är gärna med när vi står vid köksbänken framför köksdatorn, lagar frukost eller spolar i kranen. Då kommer hon gärna och skvätter lite vatten med tassen eller dricker lite direkt ur kranen.
När vi ska borsta tänderna i badrummet hoppar hon upp på bänken och vill vara med. Ibland lägger hon sig i tvättfatet. Jag låter henne smaka på hennes egen tandborste och testar ibland att borsta hennes tänder litegrann. Ett par sekunder går det i alla fall… 😉
Nu har hon även äntligen kunnat ta sig ner själv från tujaträdet. Efter att ha suttit där uppe i en timme och kikat på fåglar och klättrat runt omkring i trädet. Hon var inte jätteintresserad av att bli nedplockad av mig som klättrade upp på en stege och försökte locka ner henne. Jag gick in emellanåt och gjorde annat och kom ut ungefär en gång i kvarten för att titta till henne. Så slutligen när jag öppnade dörren och ropade på henne, hörde jag henne jama och såg hur hon började ta sig ner för trädet. Jag lockade med en godisbit och nu lunkade hon in! - Chili möter nya årstiderNär Chili var liten kattunge och bodde i Långviken var det sommar och varmt och skönt de flesta dagarna. Sedan hon flyttade till oss har hon fått möta nya årstider.
Hösten har erbjudit virvlande löv som man kan leka med och även iskall, vit snö att busa i.
Hon trivs bäst att vara ute när det är plusgrader. Kryper temperaturen ned till minusgrader blir det ganska korta vistelser utomhus, sedan vill hon in.
Men oavsett väder är hon oftast sugen på att klättra i träd. Hittills har det mest varit tujaträden och pilträdet som fått besök. Idag klättrade hon även upp i tallen vid carporten. I 90% av fallen behöver hon hjälp med att ta sig ner… Ibland vill hon inte låta sig hämtas men efter ett tag börjar hon jama och då förstår vi att hon är villig att plockas ner. Tur att vi har stegar…
- Lina 10 år!
Lina har fyllt 10 år! Hennes födelsedag blev lite annorlunda pga den rådande Corona-pandemin. Kalaset hölls nämligen utomhus, på blåsig altan. Men vi var glada att vi lyckades få till ett kalas trots omständigheterna. Farmor och mormor&morfar kom och grattade. Mormor hade bakat några bakelser som vi delade på och Lina öppnade sina presenter efter fikat. Hon fick en prenumeration av Kamratposten av farmor och vantar och pengar av mormor&morfar.
Av oss fick hon mobilskal till mobiltelefonen som hon fått (låna) av mamma, kattsovlåda med kudde till hennes bokhylla, silverpenna, trosor och nya hörlurar.
Hon blev jättenöjd över alla sina presenter sade hon!
Helgen efter kom Nils, Gabriela, Astrid och nya lillkusinen Johan och hälsade på. Lina tyckte det var kul att få hålla lilla Johan och läsa sagor för Astrid. Hon fick även presenter av Nils och Gabriela (en PAX-bok och en ljuslila tröja med huva och svarta läderdetaljer)
- ChiliVi har fått en till familjemedlem; kattungen Chili!
På midsommarafton när David, Jenny, Moses och Mirjam var på besök berättade de att deras katt hade fått kattungar. Då väcktes tanken hos oss att det kanske var dags för oss att skaffa ett litet husdjur.
Dagen efter skickade David bilder på de fem dagar gamla kattungarna och vi började redan spåna på namn till dem.
Två veckor senare besökte vi kattungarna i Långviken för första gången och vi fastnade alla för den ljusbeige söta kattjejen. Namnet var redan bestämt, hon skulle heta Chili. För den färgen hade chili-burken hemma på kryddhyllan och Lina och Anton hade jämfört med kortet på kattungen – det var samma färg. Kattungarna var så små och mjuka och kunde nästan inte gå.
Tre veckor senare besökte vi kattungarna igen. Nu hade de växt till sig och var både busiga och mysiga. De kunde både äta kattmat och gå på kisslådan. Vi myste med dem en lång stund. Nu var det ingen tvekan – det var Chili vi ville ha.
Några veckor senare, 12 augusti, var det dags för vaccinationsspruta nummer 1. Jag och Lina körde till Långviken och lockade in Chili i transportburen för att köra till veterinären. På färden dit jamade hon en del. Men vaccinationen gick snabbt och bra. Vi hann även med ett litet besök på Lars jobb innan vi körde tillbaka henne till Långviken. På färden tillbaka somnade hon i bilen…
Veckan efter besökte vi henne igen. Det var onsdag, sista dagen på skollovet och Moses och Mirjam var hemma. Så vi kunde leka med Chili och hennes syskon och mamma en bra stund ute. Chili visade upp en väldigt aktiv och nyfiken sida när hon sprang och busade med sin brorsa, klättrade upp och ner i äppelträdet och uppför kaninernas utebur.
Ett par veckor senare, lördag 5 september, hade Chili blivit tillräckligt stor för att vi äntligen skulle få hämta hem henne.
Hennes brorsa hade redan blivit hämtad av sina nya ägare så det verkade inte vara några problem för henne att också byta hem. Efter ett kort avsked i Långviken körde vi hem henne. Det var lite regnigt och vindrutetorkarna var kanske lite läskiga, hon jamade en hel del. Men väl hemma tittade hon nyfiket ut ur transportburen och började undersöka sitt nya hem.
Hon hittade snabbt både kisslåda och mat- och vattenskål och gick på upptäcktsfärd i hela nedervåningen. Hon busade med några leksaker och somnade sedan en stund i lådan med fårskinnet i lekrummet. På kvällen undrade vi hur det skulle gå med sovandet. Var skulle hon sova? Hon fick hänga med upp för trappen när när natten kom och Lina visade henne var hon kunde sova bredvid hennes säng. Men då blev Chili bara busig och fattade inte att det var dags att sova. Jag kom att tänkta på att Jenny berättat att hon sovit på deras soffa i Långviken. Så jag bar ner henne och lade henne på soffan i lekrummet. Där lade hon sig en stund på filten, kröp sedan ner i fårskinnslådan en stund och sedan upp på soffan igen. Där sov hon sedan nästan hela natten. Trodde vi.
Lars satte upp kameror så att vi skulle kunna ha koll på om och var hon sov på nätterna. Och det visade sig att hon alltid somnade på soffan. När hon någon timme senare vaknade till, kröp hon under soffan och sov sedan där resten av natten. Det kändes väl tryggast. Vid 5-tiden tyckte hon att natten var slut så då kröp hon fram igen.
Nu har vi haft henne en vecka hos oss. Varje morgon när hon hör att vi börjar vakna på övervåningen springer hon upp och hälsar oss med ett kurrande. Sedan går vi ner och busar en stund och både hon och vi äter frukost. På vardagarna när barnen är på skolan ligger hon gärna i mitt knä när jag jobbar framför datorn. På lunchen blir det en hel del bus med toalettpappersrullar, leksaksmöss och att klättra på klösbrädan. Första dagarna satt klösbrädan intill diskbänken. Men ganska snart lärde sig Chili att klättra upp för klösbrädan och vidare upp på bänken där det kunde finnas roliga matrester och annat spännande. Så vi flyttade klösbrädan till den motsatta väggen. Lite snopen blev hon men accepterade det trots allt och fortsatte att kasta sig upp för brädan i sina lekar.
Att ge henne avmaskningsmedel var en utmaning som krävde en del list. Lars försökte hålla henne men hon var allt annat än still. Men när vi lindade in henne i en handduk, som en kåldolme där bara huvudet stack fram, gick det lättare att spruta in medlet mellan mungipan. Puh!
En vecka har vi haft henne idag. Hela veckan har hon fått vara inne och verkar ha varit ganska nöjd med det. Det har ju funnits ganska mycket att upptäcka i huset. Ibland när barnen har gått ut genom dörren för att cykla till skolan, har hon dock varit intresserad av att få hänga med ut. Idag kom så dagen när vi släppte ut henne för första gången. Glad och nyfiken sprang hon ut och började se sig omkring. Det lilla äppelträdet var hon snabb på att klättra upp i. Det kändes som ett lagom högt träd även om det hade en del svaga grenar. Men sedan kom hon på att hon ville klättra upp i ett av tujaträden. De träden är betydligt högre och hon klättrade ända mot toppen… När hon skulle ner igen gick det inte så enkelt. Hon tog sig ner en bit men jamade lite, det var nog lite läskigt. Lars fick hämta stegen och plocka ner henne. Sedan somnade hon gott på soffan. Man blir trött av äventyr.
- Två kompisar lagade mat tillsammansUnder jullovet var Anton och Elias hemma ensamma hos oss ett par timmar när mamma var på stan och pappa jobbade. De hade fått order om att värma lite färdig gröt i micron till lunch. (Lina och Emma hade gått hem till Emma.)
Elias var dock inte så förtjust i gröt så killarna bestämde sig för att laga någon annan mat. I kylen hittade de några kroppkakor som de bestämde sig för att steka. Men hur var det nu man gjorde?
Anton visste att man brukade använda stekpanna. Men han var osäker på om man skulle ta smör eller olja, så det hoppade de över. Elias tipsade om att i deras familj brukade de helt enkelt dela kroppkakan i två delar. Så killarna delade varje kroppkaka i två delar och stekte sedan de stora halvorna i stekpanna – utan smör. Det där med att skära kroppkakorna i små bitar och steka i smör alternativt koka hela kroppkakor verkade vara som bortblåst från deras minne.
När mamma kom hem från stan luktade det matos i hela huset och stekpannan såg lite bränd ut. Dock tacksam över att killarna kommit ihåg att stänga av spisen i alla fall… - Nattskräcken fortsätter så småttNumera får Anton inte nattskräck lika ofta. Men det händer fortfarande. I år har det hänt en gång i januari och en gång nu i augusti (en varm natt då han blev förkyld).
Nu är ju Anton 10 år så förhoppningsvis ska det börja avta mer och mer.
Nu senaste gången frågade vi vad han tänkte göra när han steg upp från sängen mitt i natten. “Köpa glass!” var svaret. Men vi följde honom på toa och sedan gick han tillbaka till sängen igen och då somnade han om. Dagen efter mindes han ingenting… (och fick stanna hemma från skolan med lätt feber och förkylning) - Linas avslutande besök hos Tina på ÖgonklinikenLina har nu varit på ett sista återbesök hos Ögondoktorn.
Där konstaterades att Lina börjat se lite sämre på det högra ögat och ungefär samma syn på det vänstra bättre ögat. Att hon ser lite sämre på det högra ögat var precis det Ögonläkaren ville med tanke på det lilla dubbelseende som Lina har. När man har microskelning är det nämligen inte bra att ha samma styrka på bägge ögonen, utan då är det bättre att ett öga får bli dominant så att det inte blir en konflikt mellan ögonen.
Vi berättade att Lina självmant nämnt att hon fortfarande ser dubbelt (utan att vi frågat om det). Så förmodligen har Lina en microskelning med lite dubbelseende. Detta går inte att göra något åt. Det kan dock växa bort om vi inte uppmuntrar henne att tänka på det. Det enda som går att göra, när Lina blivit äldre och själv kan bestämma, är i så fall att stänga av det sämre ögat så att det inte längre kan bli konflikt mellan ögonen. Detta kan göras genom att exempelvis låta det högra glaset göra att hon bara ser suddigt med det sämre ögat och därmed inte använder det. Men sådan åtgärd gör man bara om man har stora problem med dubbleseende. Tydligen är det inte värt risken att operera ögat om man har microskelning, då är risken att dubbelseendet blir ännu sämre.
Hon fick recept på ny styrka till nya glasögon eftersom glasögonen var lite smårepiga och hon fått lite förändrad syn.
Ögonläkaren Tina rekommenderar att Lina sedan får nya glasögon igen efter 1,5-2år, det behövs inte byte riktigt varje år. - Lina får sluta med lapp!1 oktober:
Lina har varit på ett till besök på ögon.
Lite sämre på nära håll på höger öga, som planen var.
Inte sämre på längre håll.
Visar inte tecken på dubbelseende vid tester med prickar och färgfilter i glasögonen. Men faktum kvarstår att Lina upplever att hon ser dubbelt på nära avstånd.
Inte aktuellt med operation innan hon blivit vuxen, då får vi se.
Nu ska hon ta av och på lapp vid närarbete, surfplatta och liknande under en kort period för att eftersträva att få ännu lite sämre syn på nära håll på höger öga, för att försöka få bort dubbelseendet.
(Lars)
11 oktober:
Tina ringde upp och sade att hon konsulterat med en kollega. De har nu beslutat att Lina ska sluta med lappen helt nu! Det är tillräckligt stor skillnad nu mellan ögonen för att det vänstra ska kunna börja dominera. Så om vi låter ögonen vara nu kanske hjärnan kan laga till detta själv.
Tina har sett att Lina alternera mellan ögonen. Hjärnan har lärt sig att hon kan titta med båda ögonen som dominanta ögon, förmodligen pga lappningen. Förhoppningsvis kan detta nu lagas till av sig självt.
Nu har vi gjort det vi kan. Det blir återträff om ett halvår, till våren. Då ska vi se hur det gått. Men vi ska inte fråga Lina om dubbelseendet, då kan det bli så att hon anstränger sig för att se med det högra ögat och ser dubbelt pga det.
(Helena) - Återbesök på ÖgonklinikenLina har varit på återbesök på Ögonkliniken. Hon ser nu nästan lika bra med det högra ögat som med det vänstra på nära håll. På långt håll är det dock större skillnad, då ser hon klart sämre med det högra.
I Linas fall vore det bra om hon även kunde ha lite sämre syn på det högra ögat på nära håll, eftersom hon ser dubbelt. Det kallas att hon har en micro-skelning. Vid vanlig skelning släpper bara det sämre ögat fokus och låter det bättre ögat dominera. Men vid micro-skelning blir det en konflikt mellan ögonen så att man ser dubbelt. Det har varit ett dubbelseende som kommit smygande, Tina har bara trott att Lina haft vanlig skelning. Hon borde egentligen ha slutat att ha lapp för det vänstra ögat mycket tidigare, nu ser hon som sagt var lite för bra med det högra eftersom det nästan börjat dominera.
För att försöka åtgärda detta får hon fortsätta att ha lapp för det högra ögat. Hon får nu köra stenhårt genom att använda lappen hela dagarna plus på kvällarna de stunder hon tittar på något på nära håll, exempelvis när hon pysslar, tittar på iPad:en eller läser. För det är synen på nära håll som måste tränas nu – inte på långt håll.
Återbesök om en månad.
Frågor att ta upp vid nästa besök:
1. Lina har klagat på dubbelseende väldigt länge, säkert ett-två år (innan dess var hon ju så liten och berättade inte allt hon upplevde så det är svårt att säga om dubbelseendet funnits med tidigare än så). Vi trodde nog att dubbelseende hörde till skelning. Förmodligen borde vi ha sagt till vid ögonkontrollerna om vi vetat att det inte är normalt att se dubbelt? Skulle Lina ha slutat med lappen så fort vi förstod att hon såg dubbelt?
2. Kan Tina utläsa att Lina ser dubbelt vid de syntester hon gör (t ex nu senast när hon skulle säga antal prickar på en bild osv)?
3. Har Tina upptäckt detta dubbelseende vid något tidigare test?
4. Kan det bli aktuellt med operation för Lina? På 1177.se står det “Ofta behövs en operation om barnet skelar mycket. Då kan ögonen riktas åt samma håll. Resultatet blir bäst om synen på båda ögonen är så bra som möjligt”. Är det då dumt att vi nu eftersträvar att försämra synen igen på det högra ögat, med tanke på en eventuell framtida operation?
- Lina ska nu lappa det högra ögatÖgonläkaren har nu bestämt att Lina ska lappa det högra (sämre) ögat under sommaren. Detta för att undvika en konflikt mellan ögonen, så att skelningen kan bli bättre. Lina ser nu nämligen nästan lika bra med det högra ögat som med det vänstra. Eftersom det vänstra ögat har lappats nu under snart fyra år så har det högra ögat nästan kommit ikapp och till och med nästan börjat dominera, vilket har lett till att skelningen inte har förbättrats. Det är bra om det vänstra ögat kan få fortsätta att vara dominant.
5 timmar, 5 dagar/vecka ska Lina lappa det högra ögat nu under sommaren. En ny kontroll kommer att göras i augusti då ögonläkaren ska se hur sommarens lappning har gått och om vi ska fortsätta att lappa något öga till hösten. - Lina på besök hos Tina på ÖgonklinikenLina har varit på synundersökning hos sköterska Tina Pettersson på Ögonkliniken. Lars följde henne. Hon såg en rad bättre med det högra (sämre) ögat än sist, och nu har hon nästa normalsyn på det ögat. Och glasögonen var repfria och fina och därför behövde hon inte få droppar denna gång. Hon ska vara utan lapp nu i ett par veckor. Sedan ska Ögonläkaren bestämma om hon ska sluta med lapp helt eller om hon ska fortsätta ha lapp även till hösten.
Det var ju på fyraårs-kontollen det upptäcktes att hon hade väldigt dålig syn på det högra ögat och att hon skelade. Och sedan dess har hon burit lapp för det bättre ögat varje dag förutom på helger. I snart fyra år… Det är sällan hon har klagat utan ofta har hon till och med glömt bort att ta bort lappen efter skolan.
Målet med lappanvändandet har varit att förbättra synen på det sämre ögat. Och nu har hon nått det målet. Hon behöver inte få bättre syn utan det är nog så bra att ha ett öga med sämre syn annars är det viss risk att skelningen blir permanent om båda ögonen har samma styrka. Skelningen har dock blivit bättre sedan hon var fyra år, tyckte Tina. Det kan hända att skelningen växer bort när Lina växer och ögonmusklerna får mer plats i skallen. En läkare ska göra den slutliga bedömningen om hon bör sluta med lapp nu, förhoppningsvis får vi besked innan semestern.
Lina firade med en glasstrut på kvällen! - Anton 9 år!Anton har fyllt 9 år och det firades både med släktkalas och ett kompiskalas.
Kompiskalaset hölls hemma på Mobacken och Anton hade bestämt att det skulle vara en trekamp. Det här var schemat för dagen:
14:15 Fika och glass
14:30 Lagindelning och tävling nr 1: “1234567”
15:00 Tävling nr 2: “Gissa mat” Sex olika smaker av mat som pulveriserats/mixats. Barnen skulle med bindel för ögonen en och en komma fram och smaka på ett pulver i taget. Exempel på smaker: Digistivekex, nyponsoppepulver, skumgodis, popcorn, cocos. Svårare än man tror…!
15:30 Presentöppning – snurra flaskan
16:00 Tävling nr 3: Chokladleken Barnen satt i en ring. Framför sig hade de en skärbräda med en rad chokladbitar och bestick. De fick i tur och ordning slå två tärningar. Om de fick 10 eller högre skulle de ta på sig en stor halsduk och stickade vantar och sedan med hjälp av besticken skära en bit av chokladen och äta. Under tiden skickades tärningen vidare i ringen. De fick äta så länge som nästa person lyckades slå 10 eller mer med tärningen. En populär lek som Elias vann. Alla fick dock äta upp sin choklad sedan när leken var slut, vilket uppskattades.
16:15 Skattjakt – leta efter godispåsar som vi gömt i huset.
Anton var helnöjd med kalaset. Bland presenterna han fick var en rolig radiostyrd bil, piltavla och en affisch med planeterna. - VattkopporAnton och Lina har haft vattkoppor. Det började med att klasskompisarna i Antons klass fick vattkoppor under hösten, en efter en – men inte Anton. Tiden gick och vi föräldrar började fundera om Anton inte skulle få kopporna snart. Det började ju närma sig julledighet och resa utomlands, vad synd om kopporna skulle komma just då.
Så när grannen Alma fick vattkoppor en dag i slutet av oktober bestämde vi oss att det var dags att försöka styra upp det hela. Lina skickades över för att leka med Alma hela dagen, hon fick även en avslutande kram av sjuklingen innan hon gick hem igen. Nu hade vi gjort allt för att Lina skulle bli smittad. Anledningen till att vi inte ville smitta ner Anton direkt var att han då skulle bli sjuk lite för tidigt och på så sätt missa den andra veckan av simundervisningen. Så planen var att låta Lina bli smittad först och sedan Anton.
Tiden gick och efter två veckor och tre dagar dök så kopporna upp på Linas kropp. Hon fick hög feber första dagen men när sedan kopporna kom sjönk febern och hon fick vara riktigt pigg under resten av sjukdomsperioden. Hon räknade till 12 – eller var det 18 – koppor totalt. Inte så farligt med andra ord och hon var tillbaka till skolan inom en vecka.
När Anton två veckor och två dagar senare (äntligen) insjuknade i vattkoppor, började det ganska beskedligt. Men sedan fick han hög feber, närmare 39 grader och kopporna ökade i antal, upp till minst 200 koppor räknade vi till. Febern höll i sig några dagar men sjönk tack och lov efter ett tag. Den andra dagen började kopporna klia riktigt ordentligt. Tur att det fanns alsolsprit – och Minecraft, som avledning…
Efter en dryg vecka kunde sedan Anton äntligen börja skolan igen. Fortfarande prickig men kopporna var väl intorkade och då smittar de inte längre. Han hade missat den tredje veckan av simundervisningen men det kommer en chans till, då den fjärde veckan, v 51 före jul, finns till för elever från alla årskurserna som ännu inte hunnit lära sig simma. Förhoppningsvis är han frisk då! - Lina 7år!Lina har fyllt 7 år.
Det här året firades hon i fyra omgångar!
På födelsedagens morgon väcktes Lina av mamma (och en halvsovande Anton) med en bricka med juice, russin, salta pinnar och tre presenter på sängen. Pappa var på kurs i Hudiksvall med jobbet.
Nästkommande helg var Nils i Skellefteå på besök, så han och farmor och farfar passade på att gratta Lina på ett enkelt fika.
10 oktober var det dags för Linas och Klaras gemensamma födelsedagskalas på Leos lekland. (De fyller år nästan på samma dag). Alla tjejerna i klassen var bjudna. Som de hade längtat!
Och den 22 oktober var det slutligen dags för släktkalas hos mormor och morfar, med tårta och ljus. Då kom även kusinerna Sam och Nellie.
Det var längesedan Lina fick så många och fina presenter. Nu har hon pyssel och leksaker så att det räcker och blir över ett tag framöver. Hon var strålande glad och mycket nöjd över firandet. - NattskräckAnton har ända sedan han var ca 4 år haft nattskräck ibland. Nu i höst har det hänt två gånger hittills: dels en augustinatt ett tag efter skolorna börjat om och dels i natt. I snitt får han nattskräck cirka 5-6 gånger per år.
Nattskräcken kommer oftast när han är på väg att bli sjuk och har feber men ibland kan vi inte se någon tydlig orsak. Han brukar vakna ett par timmar efter att han har somnat, gråter, är rädd och förvirrad. Ibland händer det att han ser faror som han försöker vifta bort i sängen. När vi kommer in till honom i sovrummet är han svår att få kontakt med. Men han hör oss när vi pratar. Vi brukar tala lugnande till honom och erbjuda honom att gå på toa och kissa och sedan dricka lite vatten (för oftast är han ju väldigt varm och överhettad när det sker).
Hela tiden smågråter han med en tom och lite skräckfylld blick. Det brukar funka bra att vi säger vad han ska göra; “kom och drick vatten”, “Nu går vi tillbaka till din säng”, “Lägg dig på kudden och sov nu”, “Nu blir allt bra”, så gör han det vi säger och somnar sedan om (fastän han egentligen aldrig har varit vaken).
I början tyckte vi att det var lite otäckt, vi fick ju inte trösta honom eller ge honom en kram, då blev han ännu räddare och viftade bort oss. Men sedan lärde vi oss hur vi skulle göra, så nu är det inte så stor sak längre.
Dagen efter minns han aldrig vad som hänt utan är samma glada kille som han brukar vara. - Antons klass 2a på promenad i närområdet
Starten på Lejonström har varit toppen, berättar fröken Marie! Glada, trygga och harmoniska barn varje dag!
I veckan tog de en lång promenad och bekantade sig med Lejonströms närområde. Det var underbart vackert längs deras promenad vid älven till Nordanå och genom Bonnstan tillbaka.
- Matchvinnare!
En av dagens två målgörare var Lina Karlander!
Hon gjorde två mål i hemmamatchen mot Clemensnäs. Matchen slutade 4-1 till Myckle. Jinan gjorde de andra två målen för Myckle.
Lina jobbade på bra och sprang ofta utmed kanterna och förbi motståndarna för att sedan avsluta med att skjuta mot mål. Även Jinan och Ebba fick många målchanser.
Tjejlaget var mycket glada över deras första vinst i serien!
Även förra matchen mot Morön gjorde Lina två mål. Den gången gjorde även Emma ett mål och Jinan gjorde två. Tyvärr så gjorde dock motståndarlaget ännu fler mål så den gången vann inte Myckle. Men tjejerna var ändå nöjda för de hade inte en enda avbytare..!
(Lagbilden var tagen tidigare, från vårens första match) - Skolstart!Lina och Anton har börjat 1:an respektive 2:an på den nybyggda Lejonströmsskolan (fd Kaplanskolan).
Eftersom båda två varit på fritids en vecka efter sommarlovet och redan hunnit bekanta sig lite med skolan och den nya fritidspersonalen, så gick skolstarten väldigt smärtfritt.
På morgonen, 07:15, cyklade jag, Helena, med barnen på den nya, nästan färdigbyggda, cykelvägen. Eftersom vi bor så långt bort från skolan har barnen även fått busskort. Men de kommer vi nog inte att nyttja förrän till vintern eller de dagar det är väldigt dåligt väder.
Kl 07:30 var det frukost. Denna morgon satt jag med dem men alla andra dagar säger vi hejdå utanför matsalen eller redan i kapprummet. Efter frukosten hann sedan alla barnen ut och inviga den nya lekparken, ända tills det ringde in.
Kl 08:10 började så äntligen den första skoldagen. Jag följde med Lina till klassrummet. Där inne satt alla barnen vid sina bänkar, placerade i en ring. Bakom stod alla nyfikna föräldrar. Fröken Helen hälsade välkommen och pratade lite om den kommande höstterminen, rutiner och olika praktiska saker och barn och föräldrar fick ställa sina frågor. Sedan var det dags för välkomstshow inne i gympasalen. Då for föräldrarna hem, de rymdes nämligen inte i salen.
Lina hade med sig en sten som sommarminne som hon skulle få berätta om inför hela klassen.
Anton hade med sig en låda med tre olika sommarminnen: Ett kort på honom när han fångade gäddan i Bodan, en biljett från Cosmonova i Naturhistoriska museet i Stockholm och ett åkband från Sommarlandet i Kneippbyn i Gotland.
Ja, sommarlovet var långt och härligt, men nog tror jag att barnen tyckte det var ganska kul att få träffa alla sina klasskompisar igen!
- Sommarresan till Stockholm och Gotland5 juli-13 juli 2017.
Onsdag förmiddag gick flyget till Stockholm.
Nils hämtade upp oss på Arlanda med bil och skjutsade oss till Naturhistoriska museet. Där tittade vi på de olika utställningarna, som t ex människans utveckling, hur människans kropp fungerar, dinosaurierna, djur och natur. Barnen var faktiskt väldigt intresserade av det mesta och tyckte det var roligt att gå runt och titta på allt.
Vi passade även på att besöka Cosmonova och såg den nya rymdfilmen A beautiful planet. Lina, som inte ens varit på en vanlig biograf ännu utan bara tittat på vår förhållandevis lilla tv här hemma, blev väldigt fascinerad av den 760 kvadratmeter stora kupolformade filmduken. Onsdag kväll lagade vi mat i Nils och Gabrielas lägenhet. (Gabriela var i Dalarna och Nils spelade volleyboll på kvällen). Sedan gick vi ner i källaren för att sova i uthyrningsrummet.
På torsdagen gick vi till Gröna Lund där det åktes karuseller och berg- och dalbanor hela dagen. Särskilt roligt tyckte barnen det var att köra radiobilarna. Under promenaden tillbaka till lägenheten roade sig barnen med att spela Pokemon Go. Tänk att Nils och Gabriela har ett pokestop alldeles utanför lägenheten, de behöver bara gå ut på balkongen för att snurra – lyx!
Torsdag kväll bjöds vi på middag i lägenheten av Nils och Gabriela.
Fredagen var solig och fin och det passade bra med ett besök på Skansen. Anton var kartläsare och guidade oss rätt genom området. Roligast var att titta på sälarna som fick sin inhägnad skurad när vi kom. Buren var tömd på vatten och de låg på botten under tiden skötarna spolade rent och då och då även gav sälarna en dusch. Lina fick en ridtur på en av hästarna i området och lyckan var total. När vi var vid barnskansen började det en barnteater som vi satte oss och tittade på. Den handlade om borgmästaren som hade förbjudit alla djur i staden. De barn som ville fick ibland komma ner till scenen och spela med – Lina var inte sen att hänga på! Efter ett tag dök även Gabriela upp och gjorde oss sällskap och vi köpte var sin glass.
På lördagen var Nils och Gabriela också lediga. Vi tog oss till Tom Tits Experiment i Södertälje. Ett science center på fyra våningar fullt av experiment som berör naturvetenskap, teknik, fysik mm. Där fanns även en robot man kunde få åka i, och “Fritt fall” till Linas förtjusning (eftersom den åkattraktionen varit under reparation när vi var på Gröna Lund). På slutet av dagen var det dessutom ingen kö, så barnen fick åka Fritt fall om och om igen utan att ens behöva ställa sig i kö igen. Vilken dröm!
På söndagen sade vi hejdå till Nils och Gabriela i Stockholm och flög vidare till Gotland. Där hyrde vi en bil av Mickes biluthyrning. Det var en riktigt gammal Passat, med en wunderbaum hängandes i framrutan. Ingen AC och knappt någon fläkt heller – åtminstone i början. När vi satte oss i bilen hann vi inte köra långt i solvärmen innan vi insåg att detta inte skulle bli någon angenäm bilresa om vi inte hade någon som helst ventilation. Så vi stannade vid en mack och Lars lyckades laga fläkten (det var en sladd som var utdragen) så sedan blev det bättre. Och barnen tyckte bara det var roligt att veva ner rutorna och svalka sig, så behöver de ju aldrig göra med vår egen bil (Saaben) eftersom den har AC.
På Gotland hyrde vi ett rum på en gård i Västergarn som heter Ljungs fem rum. I rummet fanns ett litet pentry, två sängar på nedre plan och två sängar uppe på loftet. Där uppe ville såklart barnen sova! Det fanns även en liten uteplats där vi åt vår middag. Vi handlade på Coop i grannbyn Klintehamn så att vi hade mat att grilla (på gården) och frukt och bröd till kvällsfikat. Riktigt mysigt ställe. De trevliga ägarna dukade upp en god frukost i matsalen med hembakt bröd och lantlig keramik. Frukost ingick i vårt pris eftersom ägarna hade dubbelbokat vårt rum sista natten, vilket gjorde att vi var tvungna att flytta och sova sista natten i gäststugan.
En dag på Gotland besökte vi Kneippbyn, med sommarlandet, vattenlandet och Pippis riktiga Villa Villekulla. Där åktes det Gocart, berg-och dalbanor och rutschkanor. Men tyvärr så råkade Lina slå ut en tand i vattenlandet. Det var när hon åkte i Skruven som hon blev påkörd av pappa längst ner i vattenrutschbanan. Pang! sade det och krocken var ett faktum. Det blev till att köra till akuten och vidare till tandläkaren, som drog ut tanden med en gång. Tur att det bara var en mjölktand. Lina fick en liten skattkista att lägga tanden i som minne. De anställda på Kneippbyn tyckte lite synd om Lina så vi fick entrébiljetter för att återkomma en annan dag. Och det var tur det för vi missade Pippiteatern den dagen. När vi gjorde ett återbesök ett par dagar senare började vi med att se teatern och sedan åkte barnen i Sommarlandet nästan ända tills de stängde.
Eftersom vi hade en hyrbil var det smidigt att göra små utflykter på Gotland. En dag tog vi en åktur till Chokladfabriken i När och sedan vidare till Ljugarn där barnen hoppade i vågorna och vi intog lunch på strandrestaurangen. Vi avslutade utflykten med att besöka raukarna i Folhammar.
Vi hann även med att besöka Tofta-stranden en dag. Tyvärr var det ganska blåsigt och bara 16 grader i vattnet. Men barnen hoppade glatt i vågorna ändå. Och det var ganska folktomt pga vädret! - Anton 8 år!
Anton har fyllt 8 år!
Hans favoritsysselsättning just nu på kvällarna är att skjuta straffar. Då står Anton i mål (öppningen in till lekrummet) och mamma, pappa eller Lina ska försöka skjuta mål. Först till 10 vinner. Oftast vinner Anton, eftersom det är lättare att fånga bollarna än att göra mål.
På skolan är det ämnet matematik som är roligast. Där har han redan 3:ans mattebok. Han gillar även idrott och att göra experiment.
Han är duktig på att läsa och skriva. Men här hemma jobbar vi lite med hans uttal av sche-ljuden. Tjugo uttalar han gärna “schugo” och kök uttalas “schök” osv. Om vi påminner honom och om han tänker på det så kan han uttala orden rätt, men än så länge uttalas alla sche-ljud likadant av bara farten.
Efter skolan leker han gärna med kompisar. Oftast är det Elias, eller Ruben och ibland Noel. De spelar spel på iPad:en, spelar Mindcraft på datorn eller är ute och skjuter boll mot mål eller bara cyklar omkring i området. Nu när det är barmark och börjar bli ljust även på kvällarna kan han cykla till kompisarna själv, men ibland blir han hämtad.
Anton och Lina kan leka bra tillsammans ibland när de inte har någon kompis hos sig. Då leker de Pokemon-strid (inspirerade av pokemon-filmerna) eller bygger någon koja av kuddar i lekrummet. Anton vill också gärna köra någon tävling mot Lina, men hon är inte lika intresserad av det.
Anton och Lina sover tillsammans i Linas rum. Anton tycker nämligen det är ganska skönt med sällskap. Lina sover i sin säng och Anton sover på en madrass nedanför. Men han har lite svårt att ligga still när det är läggdags, eftersom han är lite mer kvällspigg än Lina. När mamma nattar brukar vi läsa en bok tillsammans. Ibland läser Anton, ibland Lina och ibland mamma. När pappa nattar brukar de titta på roliga och intressanta filmer på Youtube på pappas telefon. En aktivitet som har gjort att pappa blivit mer populär som nattare än tidigare när han bara pratade en stund och sedan sade godnatt.
När det var dags för släktkalas var pappa i Pakistan på jobb. Men alla andra släktingar kunde komma, till och med Nils och Gabriela. Det blev riktigt trångt vid fikabordet. Mormor hade bakat två gräddtårtor. Anton fick många presenter som han önskat sig: en hockeymålbur, bandyklubbor, målvaktsplock, sällskapsspel (Med andra ord), flytväst, bok, Pokemonpärm med 10 pokemon-kort, fiskespö mm. - Linas 6-årskalas
Lina hade sitt 6-årskalas i Mobackenskolans gympasal.
Hon hade bjudit alla tjejerna i sin nya förskoleklass plus några gamla kompisar från Trollbackens förskola.
Schemat för kalaset:
14:30 Start – fri lek med ringar, rep och hoppbana.
14:45 Fika och glasstrutar!
15:00 Leken “Kom alla mina små barn”
15:15 Leken “Russingubbe”
15:45 Musikleken: “Dansstopp!” till låten “Electric” med Marcus & Martinus
16:00 Fri ballonglek: “Inte röra mark”
16:15 Fiskdamm
Det var full rulle hela tiden men schemat hölls faktiskt riktigt bra.
Och viktigast av allt: Glad barn och inga olyckor! Då får man vara nöjd!
- Fotbollslek Myckle IK
Anton och Lina har under vårterminen (18 april – 27 juni) varit med i fotbollslek. De flesta lagmedlemmar i Myckle IK kommer från Mobackenskolans förskoleklass. Men även barn från Myckle och vår Lina från Trollbacken har varit med i truppen. Lars har engagerat sig som en av fyra tränare (tillsammans med Hanna Lundqvist, Pedro Raposo och Johan Lindmark). I början tränade laget inne på Mobackenskolan. När marken torkat upp började man sedan träna på Myckles idrottsplats.
Myckle blev visserligen 7:a (sist) i serien där Lövånger – Uttersjöbäcken AIK vann. Men Anton var ändå nöjd med sin insats då han blev näst bäst i lagets målstatistik. Han gjorde två mål totalt (Hugo gjorde tre mål).
Anton kämpade som vanligt på bra varje match, svettig i håret och törstig på vatten. Han tog gärna initiativ till att gå upp mot mål. Lina jobbade särkilt bra med att försöka stoppa motståndarna.
Att de tycker det är kul med fotboll råder det ingen tvekan om!
- Skolavslutning Antons förskoleklass sommaren 2016
Anton har haft sommaravslutning med förskoleklassen. Tillsammans med 1:orna sjöng de några sommarsånger i Mobackenkyrkan. Efteråt träffades förskoleklassen vid minigolfbanan för att tacka fröken Sofie och önska varandra en skön sommar.
Sedan firade Anton och Lina sommarledigheten med glass på caféet!
Nu blir det fritids för Anton i 3 veckor och sedan semester på riktigt!
För Lina blev det att säga hejdå till alla fröknar och barn på Trollbacken. Hon, Minna och Liv (födda 2010) börjar på nya skolor till hösten. Det ska bli roligt att börja på Mobackenskolan, tycker Lina. Hon har redan träffat alla blivande klasskompisar när hon hälsat på de olika förskolorna under våren. Teolina, Emma (Elias lillasyster) och Siri är tre blivande klasskompisar som hon har fastnat lite extra för och redan träffat några gånger utanför skolan, så det ska nog gå bra.
Anton på väg in till kyrkan där förväntansfulla föräldrar satt och väntade i bänkarna.
Hela förskoleklassen samlad.
Svea, Sigrid, Hilding, Ruben, Anton, Elias, Luis och Noel.
Lina och Anton firade sommarlovet med var sin glass!
- Kreta
- Anton 7 år
